Efter 3,5 dygn till havs är vi äntligen framme vid Tuamotus och Fakarava-atollen! 🏝️🌊 Men… vi kan inte bara segla in. Just nu ligger vi och driver bi utanför atollen och väntar på rätt tillfälle att gå in. Att ”driva bi” betyder att vi inte ligger för ankar och inte heller seglar mot något särskilt mål. Vi låter helt enkelt båten driva med vind och ström medan vi väntar. Vi håller koll på positionen och ser till att vi har gott om avstånd från revet. Och just här är det extra viktigt att välja rätt tidpunkt. En atoll som Fakarava är som en stor lagun omgiven av korallrev. In till lagunen finns en smal passage genom revet och där kan det strömma rejält. När tidvattnet rör sig ut ur lagunen kan enorma mängder vatten pressas genom passagen. Då kan strömmen bli väldigt stark och skapa kraftiga virvlar och vågor. Därför vill vi tajma vår passage med slack water, slackvatten. Det är den korta perioden när strömmen vänder och vattnet nästan står stilla innan det börjar strömma åt andra hållet. Så just nu väntar vi. Vi har seglat 570 sjömil från Nuku Hiva och efter 3,5 dygn är målet precis framför oss… men vi behöver vänta in rätt ”fönster” för att kunna ta oss genom passagen på ett säkert sätt. Det är ganska häftigt ändå. Efter flera dygn mitt ute på Stilla havet ligger vi nu precis utanför en av världens vackraste atoller och det sista vi behöver göra är att ha bråttom. ❤️ Nu hoppas vi på rätt slack och sen bär det av in i Fakarava! 🌴⛵️ Har du hört talas om slackvatten och varför man måste tajma infarten till en atoll? 👇

Jag satt i sittbrunnen och hjälpte Erik med hans matte när jag plötsligt såg något stort röra sig i vattnet bredvid båten. En rocka. Men inte vilken rocka som helst, det visade sig vara en djävulsrocka. 🖤 Den kom närmare och närmare och simmade bara någon meter från båten. Där var vi helt stilla och tittade på den i nästan 20 minuter medan den långsamt cirkulerade runt oss. Vi hann verkligen studera detaljerna, vingarnas rörelser, kroppen och hur den nästan verkade flyga genom vattnet. Vi tog fram kikaren och bara njöt av stunden. Efteråt tog vi fram vår favoritbok "Stora boken om havet" och läste mer om rockor. Och det är precis det som är så fantastiskt med livet vi lever just nu, att skolan ibland flyttar ut från sittbrunnen och blir något man aldrig hade kunnat planera. Matte kan vänta några minuter när en djävulsrocka dyker upp utanför båten. ❤️ Visste du att? 🌊 Djävulsrockor tillhör familjen rockor och är nära släkt med mantor. 🖤 De använder sina stora "vingar" för att glida genom vattnet på ett nästan flygande sätt. 🌎 De kan vandra långa sträckor genom världens hav. När var senaste gången du fick en oväntad naturupplevelse som du aldrig glömmer? 🌊 Berätta, vi vill höra! ❤️

Vi tog jollen in till den lilla byn Hakaui på Nuku Hiva. Här bor bara ett tiotal familjer och den enda vägen hit är via havet, de branta bergsväggarna gör att det inte finns någon väg. Vi passade på att köpa med oss frukt. Vi beställde en klase gröna bananer, en klase mogna bananer och fem pomelos. Men när vi skulle betala log hon bara och gav oss ytterligare en klase gröna bananer och fem pomelos. Totalt fick vi 60 bananer och 10 pomelos för 110 kronor. 🍌😍 Tidigare i veckan hade vi träffat en kvinna på stranden, och när vi senare gick förbi hennes hus vinkade hon in oss. Hon bjöd hela familjen på bananer direkt från trädgården, och Erik hade turen att få en tvillingbanan. Det blev dagens stora höjdpunkt för en fyraåring. 🥹🍌 Det känns svårt att hitta mer lokalproducerad mat än så här. 🌿 Det finaste var ändå inte frukten, utan värmen vi möttes av. De tackade oss för att vi besökte deras by, trots att det egentligen är vi som borde tacka dem för deras generositet och gästfrihet. ❤️ Det är sådana här möten som gör resan oförglömlig. Vi kommer nog minnas människorna vi mött längre än platserna vi sett. Vilket möte med en annan människa har du burit med dig länge?

Vi gav oss ut på en sex timmar lång vandring för att se Franska Polynesiens högsta vattenfall, Vaipo Waterfall, med ett fall på omkring 400 meter. När vi kom fram blev vi faktiskt lite besvikna. Den mäktiga vattenpelaren vi hoppats på var bara en tunn rännil. Men vet ni vad? Ibland är det inte målet som gör ett äventyr minnesvärt. Det var vandringen genom den frodiga dalen, de dramatiska bergsväggarna och utsikten över Nuku Hiva som gjorde dagen härlig. Vi var helt slut när vi kom tillbaka till båten efter sex timmar, men också väldigt glada att vi gjorde den. Alla äventyr blir inte som man tänkt sig. Och kanske är det just det som gör dem till äventyr. ❤️ Visste du att? 🌿 Vaipo Waterfall ligger på ön Nuku Hiva i Marquesasöarna. 💧 Med sina cirka 400 meter räknas det som det högsta vattenfallet i Franska Polynesien. 🥾 Vattenflödet varierar kraftigt under året, så under torra perioder kan fallet vara betydligt mindre än på bilder man ser på nätet. Skulle du blivit besviken, eller hade utsikten varit värd vandringen ändå? 👇

Efter 30 dagar till havs har vi äntligen fått börja upptäcka Franska Polynesien på riktigt. ❤️ Vi har lämnat Taiohae och seglat vidare till den magiskt vackra Daniel's Bay på Nuku Hiva. Här finns inga hotell och knappt någon lokalbefolkning heller, bara grönskande berg och en strand där barnen kan springa fritt hela dagen. Imorgon väntar en vandring till Vaipo Waterfall, ett av Polynesiens högsta vattenfall med en fallhöjd på omkring 395 meter. Vägen dit går genom dalen med frodig regnskog, fruktträd och små odlingar. Utsikten sägs vara minst lika fantastisk som själva vattenfallet. Det känns nästan overkligt att vi faktiskt är här. 💚 Har du någon plats som fått dig att tänka: "Här skulle jag kunna stanna för alltid?" 🌺 #franskapolynesien #nukuhiva #danielsbay #segling #familjeliv livetombord stillahavet boatlife sailingfamily äventyrmedbarn

Våra barn har inget sommarlov. Eller kanske är det tvärtom, att de har lite sommarlov varje dag. Här ombord fortsätter lärandet året runt, men på ett sätt som passar vår familj. Barnen har sovmorgon varje dag. Sedan gör de en stund med sina skolböcker, men resten av dagen fylls av sådant som också är lärande, att utforska nya platser, läsa kartor, räkna när vi handlar, prata engelska med människor vi möter, snorkla bland koraller, fiska, laga mat och lösa de små utmaningar som livet ombord bjuder på. För oss sker lärande inte bara framför en skolbok sittandes på en stol. Det händer hela tiden. Det här upplägget passar oss så bra. Barnen får vara utvilade, de har gott om tid för lek och nyfikenhet, och vi upplever att de lär sig mycket när lärandet får vara en naturlig del av livet istället för något som bara sker vissa timmar på dagen. Alla familjer hittar sina sätt, och det här är vårt. ❤️ Hur ser du på lärande? Tror du att det främst sker i klassrummet, eller kan vardagen vara minst lika lärorik? Berätta gärna hur du tänker i kommentarerna.

Hur mycket hinner man egentligen uppleva under 4100 sjömil med en segelbåt, två vuxna och tre barn? Här kommer några siffror från vår segling över världens största hav: 🌊 1 liten squall med regn – men ingen åska 👨‍👩‍👦 2 vuxna 🧒 3 barn ombord 🕰️ 4,5 timmar flyttade vi bakåt i tiden när vi passerade tidszoner 🐟 6 fiskar fångade vi (1 makrill, 1 wahoo och 4 mahi mahi) 🎂 1 födelsedag firade vi till havs ⚙️ 48 timmar gick motorn under hela överfarten 🔋 3 timmar använde vi generatorn 🌙 30 nätter med nattpass och väckarklockan som styrde livet ⛵ 4100 sjömil seglade vi (ca 7600 km) Men bakom alla siffror finns så mycket mer. Många timmar av samtal i sittbrunnen. Många soluppgångar och solnedgångar. Många skratt, några tuffa stunder och minnen vi kommer bära med oss resten av livet ❤️ En överfart vi aldrig kommer glömma. Vilken siffra överraskade dig mest? 🌊 #segling #stillaHavet #långsegling #familjeliv #sailingfamily svensksegling

Hemskolning är kanske inte för alla, men det är ett alternativ. Ibland stannar jag upp och tänker på hur annorlunda vårt liv ser ut idag jämfört med det vi en gång trodde var “normalt”. Vi lever i ett samhälle där många av oss får några veckor tillsammans på sommaren, några dagar här och där under året och resten av tiden pusslar vi för att få ihop vardagen. Och kanske är det värt att ställa oss frågan: “Är det här livet jag vill leva?” Inte bara: “Hur får jag ihop det här livet?” För oss började det med en enkel känsla: Vi ville ha mer tid tillsammans ❤️ Mer långsamma morgnar. Mer vardag ihop. Mer möjlighet att följa barnens nyfikenhet och låta lärandet få ta plats på andra sätt. Hemskolning är inte lösningen för alla och det behöver det inte vara. Men kanske finns det fler sätt att skapa ett familjeliv än det vi ofta fått lära oss är det enda rätta ✨ Vad tänker du? Har du någon gång funderat över om ditt sätt att leva faktiskt passar dig eller följer du mest den väg som förväntas? ❤️ #hemskolning #slowliving #familjeliv #skolplikt #föräldraskap

Efter veckor av konstant gung, sjösjuka och alla möjliga läckage och problem känns det helt magiskt att vara framme och få känna mark under fötterna igen. När vi seglade fem dygn från Gibraltar till Kanarieöarna var vi så otroligt taggade på att komma i land att vi tog jollen in redan första timmen efter ankring. Det slutade med att jag blev rejält landyr. Som sjösjuka, fast på land. Inte jätteroligt! Så efter det har vi provat något annat: att inte gå i land direkt. Och vilken skillnad! När vi kom till Nuku Hiva ankrade vi och låg på svaj i 17 timmar innan vi tog jollen in. Att gå från Stilla-havet-gung till det lugna svajet gav kroppen tid att vänja sig. Resultatet blev mycket mindre landyr och en betydligt snällare omställning. Benen och höfterna är fortfarande lite ovana efter alla rörelser, och både jag och Niklas har lite träningsverk efter första promenaden men det blir bättre för varje dag som går. 🙌 Så här kommer mitt bästa tips till dig som planerar långsegling: Ligg på svaj både innan du ger dig av och när du kommit fram. Undvik att kasta dig in i en marina direkt. De mindre kontrasterna gör underverk för både sjösjukan och landyran. Hoppas detta tips hjälper någon annan där ute på havet! 💙⛵️✨

Tvätta, städa, handla med självklart också bada 💦 Det blir en hel del tvätt med 5 personer till havs under 30 dagar. Så idag ska jag tvätta kläder och vädrar kuddar/täcken. Försöker köra en maskin om dagen när solen står som högst för att minska förlusterna i systemet. Jag ska även dammsuga och torkat av alla ytor. Barnen ska tömma sina rum och gå igenom sina saker för att få lite ordning och reda igen! Kylskåpet behöver också fräschas upp. Det har läckt och spillts lite av diverse saker när man lagar mat när det konstant rör sig. Passar väl perfekt att ta tag i det nu när det ändå är ganska tomt. Självklart badar vi och njuter också. I dag ska vi in till byn och checka in och strosa runt. Det blir första landstigningen så det  kommer ett inlägg senare om hur det känns att komma i land igen. Men först vill jag passa på att önska er en riktigt fin helg och tacka er så mycket för allt ert engagemang under vår segling över Stilla Havet. Det har betytt massor för mig 🥰❤️🙏 Stort TACK, och hoppas du får en underbar helg ❤️ Missa inte nästa uppdatering, följ med på resan vidare! 🌞 Kram Malin

Vi är framme! 🥂🥳 Vilken känsla. Vilken prestation! Drygt 4 000 sjömil, över 700 timmar till havs och 30 dygn senare är vi äntligen framme. Wow... vi är faktiskt ganska grymma, om man får säga det själv. 🤩 Nu väntar lite formaliteter första dagen, sedan blir det tvätt, städning av båten och att komma i ordning. Men vi har ingen brådska, nu ska vi också hinna njuta. 😊🥂🍦 Först blir det middag ombord och sedan ett glas bubbel i kvällssolen. 🥂 Och vet ni vad jag längtar mest efter? Att få sova en hel natt i en säng tillsammans med Niklas, utan att gunga och utan att klockan ringer kl 02.00 och det är dsgs för nattpass. Det låter kanske knäppt, men oj vad jag har längtat efter det! Nu börjar ett nytt äventyr, vad vill ni se mest från Franska Polynesien?🏝 ☀️ Kram från vackra Nuku Hiva. ❤️⛵️

Klockan är bara halv sex och solen har precis gått upp. Alla andra sover fortfarande, men jag är i sittbrunnen och tittar ut över horisonten. Och där såg jag det, land.🏝 Efter nästan en månad med bara hav i alla riktningar såg jag öarna vi pratat om, drömt om och navigerat mot dag efter dag. Vi har fortfarande ungefär 60 sjömil kvar och seglar bara i runt tre knop, så det kommer ta sin tid, men det spelar ingen roll. Att äntligen se land ger mig en känsla som är svår att beskriva.🥹 Det är nästan overkligt. Nu väntar Franska Polynesien och det första vi ska göra är att hissa den franska flaggan innan vi seglar in i viken. Vilken resa det här har varit. 💙⛵ Har du följt oss hela vägen över Stilla havet? Skriv gärna ett 🌊 i kommentarerna så vet vi vilka som varit med på hela överfarten! Tack till er som hejjat och stöttat i alla motgångar! 💙💙💙 #sowhyknot #segling #stillahavet #franskapolynesien #livettillhavs sailinglife oceancrossing

Just nu glider vi fram i 3 knop över ett nästan spegelblankt hav. Det går långsamt, men det är svårt att klaga när omgivningen är så här magisk. Vi har ungefär 180 sjömil kvar och ikväll njöt vi av en god middag i sittbrunnen, kyckling med thaibasilika medan solen gick ner över horisonten. ❤️ Nu är det dags att krypa ner och sova en stund innan jag gör mig redo för mitt nattpass framåt morgonkvisten. Livet ombord handlar om att ta vara på vilan när man kan. Hur tror du att det känns att segla i bara 3 knop när man längtar efter land? Hade du njutit av lugnet eller blivit otålig? Berätta i kommentarerna! ⛵️

Dag 26 på Stilla havet och efter en natt då vi tvingades gå nästan rakt söderut istället för mot målet i väster vaknade jag till ett yoghurt-inferno. Mjölkförpackningarna hade byggt upp så mycket tryck att de sprängts i lådan under sprayhooden. Normalt hade jag bara torkat upp och gått vidare. Men efter nästan fyra veckor till havs blir även små motgångar stora. Igår skrev en seglarkompis: "Man vill ju typ gråta bara man spiller lite vatten." Jag skrattade åt det då. Idag grät jag över spilld yoghurt. 😅 Så jag städade. Satte rätt kurs mot Nuku Hiva igen. Tog en dusch. Grät en skvätt. Satt en stund i solen och samlade ihop mig. I morgon kanske det känns lättare igen. 450 sjömil kvar. Och jag tror aldrig att jag har längtat så mycket efter att komma fram som jag gör nu. Det här livet bjuder verkligen på de högsta topparna och de djupaste dalarna. Jag ser väldigt mycket fram emot topparna som väntar. ❤️🌊

24 dagar till havs är nu vårt längsta seglingsben någonsin, och vi har fortfarande flera dagar kvar innan vi når land. Att segla över Atlanten tog 21 dagar och det tyckte vi var långt. Det är lite märkligt hur man ändrar uppfattning av vad som är långt och inte. Man hinner fundera på mycket här ute. Hur får tiden egentligen plats att gå både fort och långsamt på samma gång? Men såhär är livet mitt ute på Stilla Havet. Vardagen fortsätter trots att horisonten ser likadan ut dag efter dag och barnen är våra bästa påminnare om att leva här och nu. 👉 Skulle du klara en hel månad utan att se land?

Bara 1000sjömil kvar och vindarna är svaga nu så vi flaxar mycket segel och försöker hitta en kurs som gör att vi inte gungar så mycket. Senaste dygnet snittade vi 130sjömil så det märks att det går lite långsammare nu. Följ vår nedräkning 🎉⛵️ Och hoppas ni vill firs med oss när vi kommer fram. Bara 1/4 kvar nu och det är svårt att inte räkna ner.

Dag 21 på vår segling över Stilla havet. 🌊 Vinden har lugnat sig, men vågorna rullar fortfarande. Däremot finns det en sak som överraskar mig mer än vädret, vi har fortfarande färska grönsaker kvar ombord! 🥕🍅🥬 Nu håller vi tummarna för att de räcker hela vägen in i mål. 👇 💬 Vilken grönsak är du mest förvånad över att fortfarande är fräsch?

Idag hade vi vårt första dubbelhugg någonsin, samtidigt fick vi upp en riktigt fin Mahi Mahi och en stor Wahoo. Totalt blev det omkring 12 kilo färsk fisk, så kvällens middag är minst sagt räddad. 😍 Det är sådana här dagar som gör livet till havs lite extra speciellt. Att få njuta av färsk fisk, mitt ute på Stilla havet, är en känsla som är svår att beskriva. 🎥 Idag finns också ett nytt avsnitt på YouTube (so why knot), där ni får följa med bakom kulisserna och se ännu mer av vår vardag ombord. Hoppas vi ses där!

Igår var en av de tuffare dagarna hittills. Vi hittade fler problem än vi hade önskat, men också lösningar. Vi tror att vi har fått stopp på läckan i akterkabinen, plattan till roderinfästningen känns under kontroll och idag tar vi det lugnare med revade segel. Ibland är en vilodag inte att göra ingenting, utan att ge både båten och oss själva en chans att hämta andan innan nästa etapp. Det ser ut att kunna komma lite mer byvindar i dagarna. 🌊 Tack för att ni följer vår resa. Det betyder mer än ni tror. Trevlig helg från oss ❤️

Problem igen 🤯 Roderinfästningen som vi lagade i Panama har släppt. Krafterna och påfrestningarna blir enorma under en så här lång överfart. Dessutom rinner det in vatten i Nils rum, babords akterkabin, varje gång en lite större våg sköljer över däcket. Vi har ännu inte hittat exakt var det läcker, men vi har skruvat ner takpanelen för att kunna lokalisera problemet. För att minska belastningen på rodret har vi revat storseglet ytterligare ett snäpp. Nu håller vi noggrann koll på lagningen och hoppas att den inte blir sämre innan vi når land. Det är så här långsegling ser ut. Man löser ett problem, och innan man är klar dyker nästa upp. Alltid finns det något att jobba med på en båt. ⛵️🔧 Har du någon gång råkat ut för ett fel som kom precis när du trodde att allt var under kontroll? Berätta gärna i kommentarerna, vi läser allt! 👇