Ragazzi siamo quasi al giorno X! 😱 L’arrivo ufficiale sarà il 5 ottobre. Non a caso, nello stesso giorno uscirà il reel numero TRECENTOSESSANTACINQUE (anche se il viaggio è stato più lungo). Che dire… si sente il profumo di casa! L’impazienza dell’arrivo La nostalgia di qualcosa che sta per finire Insomma c’è tutto. Il panorama della Croazia oggi fa da cornice a una giornata piena dal punto di vista lavorativo. Per questo oggi ci godiamo poco il mare (tanto ormai Andrea ha scoperto l’acqua a 32 gradi e non entrerà mai più nel Mediterraneo). Seguendo le previsioni, è probabile che resteremo in questa splendida baia avvolta dal silenzio fino al 1 ottobre, giorno in cui molleremo uno degli ultimi ormeggi di questo lungo e straordinario viaggio. Manca pochissimo ormai 🚀 A domani! C.

0

0

0

1,939

0

0

0

0

539

Oggi fortunatamente è una giornata senza colpi di scena. Lavoriamo, risolviamo un mega problema legato alla scelta della boccola (anche grazie all’aiuto telematico del buon Alessio) e iniziamo a sistemare la barca. Onestamente iniziamo a sentire davvero la voglia di trovare una casa, accendere il pc in uno studio semi vuoto dal trasloco e pensare unicamente alle lavorazioni del giorno. Siamo ormai abituati ai micro piovaschi di queste parti. Praticamente c’è il sole, ci sono 35 gradi, hai la crema solare e cerchi l’ombra per lavorare in pace. Pochi secondi più tardi è buio, le nubi coprono tutto il cielo, l’acqua scende come se fossimo sotto a una cascata, e tu corri dentro con pc e pochi oggetti che riesci a salvare. 4 minuti dopo circa, torna il sole ed è di nuovo estate. Così per tutta la mattinata 🤣 Verso sera facciamo una call con l’equipaggio! Mancava solo Claudio, il papà di Andrea, per essere al completo. Tra presentazioni di chi non conosceva gli altri e indicazioni tecniche su cosa mettere nello zaino (dovete sapere che in barca trolley e borsoni rigidi sono VIETATI) trascorriamo la prima mezz’oretta insieme. Chissà quante altre “mezz’orette” da qui alle Azzorre. 2200 miglia. Ci siamo quasi 💪

0

0

0

1,180

0

0

0

0

139

Men det som verkligen skiljer sig går inte att mäta i timmar eller kilometer i timmen. Skillnaden i tid är lätt att förstå. Vi flyger över Atlanten på 8 timmar i ungefär 900 km/h. När vi seglade tog det drygt 500 timmar i ungefär 15 km/h. Siffror är enkla. Men mycket av det som verkligen skiljer resorna åt går inte lika lätt att beskriva. När man seglar infinner sig ett lugn och tempot sänks. Man går ner i varv och fokuserar på det mest grundläggande: äta, sova och segla. Att transportera sig långsamt är faktiskt ganska härligt. Det finns gott om tid för reflektion. Och reflektera hinner man. Vad händer egentligen i huvudet när man i 500 timmar bara ser öppet hav, 360 grader runt omkring sig? För mig hände en hel del. Flygresan var såklart smidig. Och barnen tyckte det var en upplevelse. "Världens bästa dag!" sa Nils när han hittade en Star Wars-film på skärmen i flygstolen. Och Oscar var minst lika nöjd med frukosten: varm choklad, chokladkaka och macka med mangomarmelad 😅 Vad vi föräldrar tycker om skärm och socker kan vi ta en annan dag… men jag kan avslöja att det inte är våra två favoriter 😅 Barnen som är vana vid att segla tyckte det var spännande att flyga. Jag tyckte mest det var smidigt. Men upplevelsen att ta sig över Atlanten den får seglingen stå för. 💙⛵️ Hur hade du helst korsat Atlanten? 8 timmar i ett flygplan eller 500 timmar på en segelbåt?

0

0

0

307