Men det som verkligen skiljer sig går inte att mäta i timmar eller kilometer i timmen. Skillnaden i tid är lätt att förstå. Vi flyger över Atlanten på 8 timmar i ungefär 900 km/h. När vi seglade tog det drygt 500 timmar i ungefär 15 km/h. Siffror är enkla. Men mycket av det som verkligen skiljer resorna åt går inte lika lätt att beskriva. När man seglar infinner sig ett lugn och tempot sänks. Man går ner i varv och fokuserar på det mest grundläggande: äta, sova och segla. Att transportera sig långsamt är faktiskt ganska härligt. Det finns gott om tid för reflektion. Och reflektera hinner man. Vad händer egentligen i huvudet när man i 500 timmar bara ser öppet hav, 360 grader runt omkring sig? För mig hände en hel del. Flygresan var såklart smidig. Och barnen tyckte det var en upplevelse. "Världens bästa dag!" sa Nils när han hittade en Star Wars-film på skärmen i flygstolen. Och Oscar var minst lika nöjd med frukosten: varm choklad, chokladkaka och macka med mangomarmelad 😅 Vad vi föräldrar tycker om skärm och socker kan vi ta en annan dag… men jag kan avslöja att det inte är våra två favoriter 😅 Barnen som är vana vid att segla tyckte det var spännande att flyga. Jag tyckte mest det var smidigt. Men upplevelsen att ta sig över Atlanten den får seglingen stå för. 💙⛵️ Hur hade du helst korsat Atlanten? 8 timmar i ett flygplan eller 500 timmar på en segelbåt?

0

0

0

307

2 år i Medelhavet och Karibien utan hudkräm, utan torra läppar, utan att ens tänka på hudvård. Sol, värme och saltvatten varje dag och huden mådde bättre än någonsin. Sen kom vi till Sverige. Efter bara två dagar: 💋 Torra läppar (Eriks sprack och började blöda) 🥶 Vi fryser konstant 🧴 Huden känns plötsligt supertorr Och en sak vi får påminna oss själva om vid varje toalettbesök: 🚽 När man bor på land får man slänga toapapper i toaletten igen 😅 Små saker man inte tänker på när man flyttar mellan klimat, men kroppen märker direkt. Har ni också märkt hur mycket huden förändras mellan olika klimat? 👇

0

0

0

146

Idag har jag försökt boka hörsel- och synkontroll för Oscar och Nils… och det visade sig inte vara helt enkelt. I Sverige går rutinkontroller via skolsköterska, men barnen har ingen skolplacering just nu. Vi tillhör fortfarande Västerås, men vårdcentralen hänvisar vidare och ingen verkar riktigt vilja ta tag i det. Och plötsligt står man där… lite mellan stolarna. Det blir så tydligt hur systemen är byggda för att man ska följa en viss väg. Och när man väljer något annat, hur fint det än är, så kommer de här utmaningarna med på köpet. Samtidigt vet jag att det löser sig. Det gör det alltid. Men jag vill också vara ärlig med att det inte alltid är så enkelt som det kanske ser ut. Vi vill leva på vårt sätt. Och ibland betyder det att man får kämpa lite extra längs vägen. Skicka en 💛 om du fattar känslan och valt att göra saker lite annorlunda.

0

0

0

182