Bara 1000sjömil kvar och vindarna är svaga nu så vi flaxar mycket segel och försöker hitta en kurs som gör att vi inte gungar så mycket. Senaste dygnet snittade vi 130sjömil så det märks att det går lite långsammare nu. Följ vår nedräkning 🎉⛵️ Och hoppas ni vill firs med oss när vi kommer fram. Bara 1/4 kvar nu och det är svårt att inte räkna ner.

0

0

0

141

24 dagar till havs är nu vårt längsta seglingsben någonsin, och vi har fortfarande flera dagar kvar innan vi når land. Att segla över Atlanten tog 21 dagar och det tyckte vi var långt. Det är lite märkligt hur man ändrar uppfattning av vad som är långt och inte. Man hinner fundera på mycket här ute. Hur får tiden egentligen plats att gå både fort och långsamt på samma gång? Men såhär är livet mitt ute på Stilla Havet. Vardagen fortsätter trots att horisonten ser likadan ut dag efter dag och barnen är våra bästa påminnare om att leva här och nu. 👉 Skulle du klara en hel månad utan att se land?

0

0

0

637

Dag 26 på Stilla havet och efter en natt då vi tvingades gå nästan rakt söderut istället för mot målet i väster vaknade jag till ett yoghurt-inferno. Mjölkförpackningarna hade byggt upp så mycket tryck att de sprängts i lådan under sprayhooden. Normalt hade jag bara torkat upp och gått vidare. Men efter nästan fyra veckor till havs blir även små motgångar stora. Igår skrev en seglarkompis: "Man vill ju typ gråta bara man spiller lite vatten." Jag skrattade åt det då. Idag grät jag över spilld yoghurt. 😅 Så jag städade. Satte rätt kurs mot Nuku Hiva igen. Tog en dusch. Grät en skvätt. Satt en stund i solen och samlade ihop mig. I morgon kanske det känns lättare igen. 450 sjömil kvar. Och jag tror aldrig att jag har längtat så mycket efter att komma fram som jag gör nu. Det här livet bjuder verkligen på de högsta topparna och de djupaste dalarna. Jag ser väldigt mycket fram emot topparna som väntar. ❤️🌊

0

0

0

213