Vi tog jollen in till den lilla byn Hakaui på Nuku Hiva. Här bor bara ett tiotal familjer och den enda vägen hit är via havet, de branta bergsväggarna gör att det inte finns någon väg. Vi passade på att köpa med oss frukt. Vi beställde en klase gröna bananer, en klase mogna bananer och fem pomelos. Men när vi skulle betala log hon bara och gav oss ytterligare en klase gröna bananer och fem pomelos. Totalt fick vi 60 bananer och 10 pomelos för 110 kronor. 🍌😍 Tidigare i veckan hade vi träffat en kvinna på stranden, och när vi senare gick förbi hennes hus vinkade hon in oss. Hon bjöd hela familjen på bananer direkt från trädgården, och Erik hade turen att få en tvillingbanan. Det blev dagens stora höjdpunkt för en fyraåring. 🥹🍌 Det känns svårt att hitta mer lokalproducerad mat än så här. 🌿 Det finaste var ändå inte frukten, utan värmen vi möttes av. De tackade oss för att vi besökte deras by, trots att det egentligen är vi som borde tacka dem för deras generositet och gästfrihet. ❤️ Det är sådana här möten som gör resan oförglömlig. Vi kommer nog minnas människorna vi mött längre än platserna vi sett. Vilket möte med en annan människa har du burit med dig länge?

0

0

0

591

Jag satt i sittbrunnen och hjälpte Erik med hans matte när jag plötsligt såg något stort röra sig i vattnet bredvid båten. En rocka. Men inte vilken rocka som helst, det visade sig vara en djävulsrocka. 🖤 Den kom närmare och närmare och simmade bara någon meter från båten. Där var vi helt stilla och tittade på den i nästan 20 minuter medan den långsamt cirkulerade runt oss. Vi hann verkligen studera detaljerna, vingarnas rörelser, kroppen och hur den nästan verkade flyga genom vattnet. Vi tog fram kikaren och bara njöt av stunden. Efteråt tog vi fram vår favoritbok "Stora boken om havet" och läste mer om rockor. Och det är precis det som är så fantastiskt med livet vi lever just nu, att skolan ibland flyttar ut från sittbrunnen och blir något man aldrig hade kunnat planera. Matte kan vänta några minuter när en djävulsrocka dyker upp utanför båten. ❤️ Visste du att? 🌊 Djävulsrockor tillhör familjen rockor och är nära släkt med mantor. 🖤 De använder sina stora "vingar" för att glida genom vattnet på ett nästan flygande sätt. 🌎 De kan vandra långa sträckor genom världens hav. När var senaste gången du fick en oväntad naturupplevelse som du aldrig glömmer? 🌊 Berätta, vi vill höra! ❤️

0

0

0

88

6 månader. Så länge har vi väntat på besked från Försäkringskassan. Jag skickade in en ny anmälan i mars, eftersom vårt tidigare beslut om socialförsäkring gick ut i augusti. Sedan dess har jag gång på gång försökt få Försäkringskassan att ta tag i vår utredning. Men mejlen besvaras inte och nu är vi här. Beslutet har fortfarande inte kommit, samtidigt som vår socialförsäkring gick ut i augusti. Det betyder att jag och barnen just nu befinner oss i en ovisshet där vi inte vet vad som gäller för oss. Sex månader av väntan på ett besked som påverkar vår trygghet och vardag. Vem hade accepterat det i den privata sektorn? Men jag har inget val. Jag sitter i händerna på en myndighet. Det är kanske det som frustrerar mig mest. Att man kan göra allt rätt, skicka in det som efterfrågas och försöka få kontakt och sedan bara behöva vänta. Jag förstår att myndigheter har mycket att göra. Men sex månader? Och nu har dessutom ytterligare en månad gått sedan vi faktiskt står utan socialförsäkring. Och det lär ju gå längre tid innan jag får svar. Bakom varje ärende finns en familj och ett liv som faktiskt påverkas av väntan. Vi drog detta ärende till domstol med Försäkringskassan förra gången vi blev utan socialförsäkring. Man hade ju kunnat hoppats på att det skulle bli en förändring...då sa man dessutom att en familj som bor tillsammans ska hanteras som en enhet. Nu står vi här där Niklas är socialförsäkrad och vi andra inte. 🤷‍♀️ Hade du accepterat att vänta sex månader på ett svar från ett företag du var kund hos? Eller hade du krävt bättre service? Eller hade du bytt leverantör? Skriv gärna vad du tycker i kommentarerna 👇

0

0

0

764