Welcome aboard to the our video site for sailors. We are being constantly blasted by scammers and pirates, so registration is invite only
contact@sailorsahoy.com with "Invite". No spam, no newsletters. Just a free account
السراويل القصيرة خلق
2 år i Medelhavet och Karibien utan hudkräm, utan torra läppar, utan att ens tänka på hudvård. Sol, värme och saltvatten varje dag och huden mådde bättre än någonsin. Sen kom vi till Sverige. Efter bara två dagar: 💋 Torra läppar (Eriks sprack och började blöda) 🥶 Vi fryser konstant 🧴 Huden känns plötsligt supertorr Och en sak vi får påminna oss själva om vid varje toalettbesök: 🚽 När man bor på land får man slänga toapapper i toaletten igen 😅 Små saker man inte tänker på när man flyttar mellan klimat, men kroppen märker direkt. Har ni också märkt hur mycket huden förändras mellan olika klimat? 👇
Idag har jag försökt boka hörsel- och synkontroll för Oscar och Nils… och det visade sig inte vara helt enkelt. I Sverige går rutinkontroller via skolsköterska, men barnen har ingen skolplacering just nu. Vi tillhör fortfarande Västerås, men vårdcentralen hänvisar vidare och ingen verkar riktigt vilja ta tag i det. Och plötsligt står man där… lite mellan stolarna. Det blir så tydligt hur systemen är byggda för att man ska följa en viss väg. Och när man väljer något annat, hur fint det än är, så kommer de här utmaningarna med på köpet. Samtidigt vet jag att det löser sig. Det gör det alltid. Men jag vill också vara ärlig med att det inte alltid är så enkelt som det kanske ser ut. Vi vill leva på vårt sätt. Och ibland betyder det att man får kämpa lite extra längs vägen. Skicka en 💛 om du fattar känslan och valt att göra saker lite annorlunda.
Det är grått ute idag. Och ärligt talat känns det likadant inuti. Jag är ute mycket med mina barn. Vi går till lekparker, springer av oss och då passerar vi skolor. Det jag har sett på skolgårdar den senaste tiden… jag vet knappt hur jag ska sätta ord på det. Ibland utan vuxna i närheten. Ibland med vuxna, men ändå händer saker som inte borde få hända. Och det är barn i låg- och mellanstadiet. Och det är inte vackert. Det har fått mig att stanna upp. Fundera på om jag vill skicka tillbaka mina barn till det här. Hur ska vi göra i framtiden? Jag säger inte att det ser likadant ut överallt. Men jag tror att fler behöver våga se vad som faktiskt sker. Gör ett besök på ditt barns skola. Stanna kvar en stund. Titta och känn in. Och berätta gärna, hur upplever du ditt barns skolmiljö? 💬