Vi gav oss ut på en sex timmar lång vandring för att se Franska Polynesiens högsta vattenfall, Vaipo Waterfall, med ett fall på omkring 400 meter. När vi kom fram blev vi faktiskt lite besvikna. Den mäktiga vattenpelaren vi hoppats på var bara en tunn rännil. Men vet ni vad? Ibland är det inte målet som gör ett äventyr minnesvärt. Det var vandringen genom den frodiga dalen, de dramatiska bergsväggarna och utsikten över Nuku Hiva som gjorde dagen härlig. Vi var helt slut när vi kom tillbaka till båten efter sex timmar, men också väldigt glada att vi gjorde den. Alla äventyr blir inte som man tänkt sig. Och kanske är det just det som gör dem till äventyr. ❤️ Visste du att? 🌿 Vaipo Waterfall ligger på ön Nuku Hiva i Marquesasöarna. 💧 Med sina cirka 400 meter räknas det som det högsta vattenfallet i Franska Polynesien. 🥾 Vattenflödet varierar kraftigt under året, så under torra perioder kan fallet vara betydligt mindre än på bilder man ser på nätet. Skulle du blivit besviken, eller hade utsikten varit värd vandringen ändå? 👇

0

0

0

1,466

Vi tog jollen in till den lilla byn Hakaui på Nuku Hiva. Här bor bara ett tiotal familjer och den enda vägen hit är via havet, de branta bergsväggarna gör att det inte finns någon väg. Vi passade på att köpa med oss frukt. Vi beställde en klase gröna bananer, en klase mogna bananer och fem pomelos. Men när vi skulle betala log hon bara och gav oss ytterligare en klase gröna bananer och fem pomelos. Totalt fick vi 60 bananer och 10 pomelos för 110 kronor. 🍌😍 Tidigare i veckan hade vi träffat en kvinna på stranden, och när vi senare gick förbi hennes hus vinkade hon in oss. Hon bjöd hela familjen på bananer direkt från trädgården, och Erik hade turen att få en tvillingbanan. Det blev dagens stora höjdpunkt för en fyraåring. 🥹🍌 Det känns svårt att hitta mer lokalproducerad mat än så här. 🌿 Det finaste var ändå inte frukten, utan värmen vi möttes av. De tackade oss för att vi besökte deras by, trots att det egentligen är vi som borde tacka dem för deras generositet och gästfrihet. ❤️ Det är sådana här möten som gör resan oförglömlig. Vi kommer nog minnas människorna vi mött längre än platserna vi sett. Vilket möte med en annan människa har du burit med dig länge?

0

0

0

591

Jag satt i sittbrunnen och hjälpte Erik med hans matte när jag plötsligt såg något stort röra sig i vattnet bredvid båten. En rocka. Men inte vilken rocka som helst, det visade sig vara en djävulsrocka. 🖤 Den kom närmare och närmare och simmade bara någon meter från båten. Där var vi helt stilla och tittade på den i nästan 20 minuter medan den långsamt cirkulerade runt oss. Vi hann verkligen studera detaljerna, vingarnas rörelser, kroppen och hur den nästan verkade flyga genom vattnet. Vi tog fram kikaren och bara njöt av stunden. Efteråt tog vi fram vår favoritbok "Stora boken om havet" och läste mer om rockor. Och det är precis det som är så fantastiskt med livet vi lever just nu, att skolan ibland flyttar ut från sittbrunnen och blir något man aldrig hade kunnat planera. Matte kan vänta några minuter när en djävulsrocka dyker upp utanför båten. ❤️ Visste du att? 🌊 Djävulsrockor tillhör familjen rockor och är nära släkt med mantor. 🖤 De använder sina stora "vingar" för att glida genom vattnet på ett nästan flygande sätt. 🌎 De kan vandra långa sträckor genom världens hav. När var senaste gången du fick en oväntad naturupplevelse som du aldrig glömmer? 🌊 Berätta, vi vill höra! ❤️

0

0

0

88